Trygghet ger mod – men träning funkar lika bra

Är det modigt att skriva en bok? Nej, är författaren Joakim Muschötts spontana svar. Men svaret får stå för honom. För ingen kan mäta en annan människas nivå av mod. Däremot går det att träna sig att bli modigare. Om detta handlar boken ”Mera mod!

Vid 38 års ålder hände något i Joakim Muschötts liv. Han lade om kursen i livet, utbildade sig till coach och blev ett bollplank för människor som behövde hjälp att byta karriär. Och på den vägen fortsatte det, i dag är han ledarskapskonsult och certifierad coach och har i eget bolag hjälpt många människor, inte minst företagsledare, entreprenörer och chefer, att bli starkare och modigare, såväl privat som i sina arbetsliv.

Även om dessa individuella möten handlar om hur man ska hantera de utmaningar som han eller hon står inför i dag, kommer inte sällan det förflutna upp. ”Alla har en uppväxt och ibland behöver man prata om den för att förklara de hinder man står inför i nuet. Jag hjälper dem att titta framåt.”

Att bli modig innebär att lämna komfortzonen, och att agera trots rädsla och risk. Komfortzonen är inget slutet rum, den går att utvidga med hjälp av träning. ”Den måste hela tiden gymnastiseras, annars blir zonen mindre” säger Joakim Muschött.

”Mera Mod!” är skriven för alla människor, oavsett vad de gör i livet. Det är lätt att tro att andra människor är modiga, när de gör saker som man själv inte skulle våga. Men det beror på att vi har olika komfortzoner. Det som är modigt för en person behöver inte vara det för någon annan. Därför har Joakim intervjuat fyra personer som i boken får ge sina svar på vad mod är och om de anser sig ha agerat modigt hittills i sina liv:
Aud Sjökvist, Mikael Ahlström, Björn Ranelid och Elisabet Widlund. ”De har gjort olika spännande saker som inte alltid behöver ha inneburit mod, även om de har inspirerat mig på olika sätt.

Till sist, är inte mod för oss, här i Sverige, egentligen ett lyxproblem? ”Jo, det kan ju vara ett privilegium på många sätt, eftersom mod i vårt trygga land ofta är något självvalt. Ingen tvingar dig att vara modig. Du överlever ändå. Att fly krig och riskera livet i en båt över Medelhavet kräver en helt annan typ av mod, eftersom modet då kommer till följd av tvång. Men om man bor i Sverige och vill utvecklas, kommer mod ändå alltid innebära att lämna sin komfortzon och leva med rädsla och risk. Även om risken är självvald.”

 

”Att fotografera spöken är ju inte det lättaste”

9789187905506_200x_mystik-pa-svenska-teatrar-nutida-skrock-och-spokupplevelser

Amelie Ehrensvärd Cardell och Susanne Martinelles bok ”Mystik på svenska slott” blev en storsäljare, och nu är de tillbaka med ”Mystik på svenska teatrar” där läsaren får ta del av spökupplevelser av ett hundratal teaterarbetare, däribland flera kända skådespelare. De delar också med sig av sina skrockrutiner och sina tankar om vad som händer efter döden. Av alla spännande platser och områden – hur kommer det sig att de valde att undersöka just teatern?

– Vi ville berätta om denna mystik i ord och bild eftersom det aldrig tidigare har gjorts på ett så djuplodande sätt. Teatern är ju en plats som är starkt förknippad med spökupplevelser och skrock. Till skillnad från slotten som vi undersökte förra gången så är det ju ingen som bor på teatern, men det oförklarliga verkar även äga rum mitt på dagen. Några av de skådespelare som vi pratade med säger att de stänger av sin mottaglighet för det övernaturliga när de vistas på teatern för att inte störas av för många intryck, säger Amelie.

Vare sig man tror på spöken eller inte så är det ett ämne som engagerar många människor, framhåller Amelie.

– De flesta av oss tänker någon gång i livet på om döden är det verkliga slutet eller om det kanske finns en fortsättning. Ett slags svar på frågan blir alla de spännande berättelser om det oförklarliga som vi har fått ta del av. För att få ytterligare perspektiv på ämnet har jag också intervjuat en biskop, en fysiker, en läkare en filosof och ett medium.

Boken pryds av vackra fotografier av Susanne Martinelle, som i sin tur hade en storutmaning:

– Att fotografera spöken är inte lätt! De är svårfångade! Och de kommer inte fram på beställning. Många berättelser har handlat om doft av puder, knarrande dörrar, kalla energier, flås i nacken, mystiska ljus och olika skepnader som dragit förbi, dofter och ljud som varit oförklarliga – de finns där, synliga men ändå osynliga. Det har varit spännande att få gå runt, stå kvar, känna in och försöka fånga något så obestämt som en stämning, en känsla, säger Susanne.

”Mystik på svenska teatrar” finns ute i bokhandeln nu.

Skicka in manus

Har du en bokidé eller kanske till och med ett manus, men är lite osäker på hur man gör för att få kontakt med ett förlag? Det är inte märkligt alls, det är faktiskt bara att slå en signal (040-674 75 50) eller skicka ett mail (manus@roostegner.se). Skriv några rader om dig själv, berätta vad du tänker att boken ska innehålla och vem du vänder dig till. Om du har skrivit ett provkapitel eller ett synopsis vill vi så klart väldigt gärna läsa det också. Vårt jobb som förläggare består just av att ta ställning till och utveckla bokidéer – därför behöver du inte vänta tills du har ett färdigskrivet manus innan du kontaktar ett förlag. Och framför allt: gör slag i saken och skicka in din idé – manus som blir liggande i byrålådan gör ingen människa glad.

Books

Glad när boken har kommit

Så här glad blev vår förläggare Anders när han packade upp det senaste tillskottet i vår utgivning!

Man tänkte att man skulle vänja sig. Ja, kanske till och med bli lite blaserad. På ett bokförlag är det ju en del av vardagen: manus går till tryck och några veckor senare kommer de allra första exemplaren av den nya boken till förlaget. Men det ÄR faktiskt näst intill olidligt spännande varenda gång vi packar upp paketet med rykande färska böcker direkt från tryckeriet.

Det är något nästan rituellt och lite magiskt i att insupa lukten och dra med handen över omslaget, att kolla hur inbindningen känns när boken öppnas, att se att den där nyansen på omslaget blev precis som vi hoppats, att lacken på titeln sitter exakt där den ska. Och att sedan få ringa till författaren och berätta att vår gemensamma bebis äntligen har kommit. Det är allt lite som julafton. Trots att det händer så gott som varje vecka.

Foto: Roos & Tegnér